Örnar i Leksand, vintern 2010/2011

Örnutfodringen 2010/2011 är avslutad

Säsongens första ”sittning” resulterade i att ingen örn visade sig men istället uppenbarade sig en fjällvråk. Det var den första observationen på utfodringsplatsen någonsin!! Den landade och åt med god aptit till observatörens stora glädje och lyfte med fylld kräva till förmodad övervintringsdestination.

Säsongen startade med många frågetecken och tveksamheter. Slakteriet som vi tidigare fått kött från drog plötsligt in leveranserna med motiveringen att deras veterinär menade att köttet som var utdömt som människoföda inte heller skulle duga till örnarna. Hur skulle vi nu lösa detta? Genom stora uppoffringar från några i ”örngruppen”, med goda relationer till jägare och vissa myndigheter, blev utfodringsplatsen lyckligtvis aldrig tom på mat. Oftast serverades örnarna trafikdödat vilt.

Vissa andra störningar förekom också med bl.a. skogsavverkning i omedelbar närhet av utfodringsplatsen vilket gav nollresultat vissa dagar, vilket är mycket ovanligt. Vintern var också extremt kall, vissa perioder ner mot -30 ºC, vilket gjorde det svårt  för örnarna att få loss kött trots att vi högg upp det. Förra vintern var också kall men då hade vi tillgång till griskött som inte fryser till lika hårt som viltkött gör. Följden blev troligtvis att de drog vidare till andra platser och sökte sig till nyligen trafik- eller rovdjursdödat vilt.
Efter Bogdans bortgång var ju tveksamheten stor om hur vi skulle kunna ”axla” hans enorma kunskap när det gällde åldersbestämning av örnarna och det arbete som han lade ner på statistik, diagram, örnkatalogen m.m. Det visade sig vara svårt och vi får alla se den gångna vintern som en ”provsäsong” som förberett oss inför kommande vintrar.

Resultatet för säsongen blir därför lite osäkert. Ingen av oss i örngruppen har kunnat åldersbestämma alla fotodokumenterade kungsörnar och räknat ut antalet i olika åldersgrupper. Vinterns resultat blir därför en uppskattning. Åtta observatörer har suttit 68 dagar eller 722 timmar. Jämför det med fjolårets 64 dagar och 635 timmar. Om vi summerar alla observationer från rapporteringsprotokollen blir det 357 stycken men då har vi sett samma örnar flera gånger. Bland dessa 357 rapporter förekom 17 ringmärkta kungsörnar. Förra säsongens totalantal kungsörnar var 105, framräknat av Bogdan genom studier av foton, och bland dem var 24 ringmärkta. Det innebär att 23 % ( 24 / 105 = 0,23) var ringmärkta säsongen 2009-2010. Använder vi samma ringmärkningsprocent för 2010-2011 blir totalantal 85 kungsörnar. (17 / 0,23 = 85) Alltså 20 kungsörnar färre än fjolårssäsongens resultat. Det skulle kunna förklaras av att vi inte har haft tillgång till ”fryståligt” griskött?

Vi har också observerat 3 ringmärkta havsörnar samt några omärkta.
 
Torbjörn

---

Löpsedeln med senaste nytt

Örnutfodringen 2010/2011

---

Örnkojan - 12 feb 2011

Maries fotodagar med en klick humor

Det gnirkade härligt under stavarna när jag skred fram i den kärva snön medan universums eldorado blottade sin gränslösa prakt i den gnistrande vinternatten.

Andedräkten hängde kvar likt en vit slöja som mojnat i vinden och allt var så tyst och stilla. Det var som om naturens egna energier hade av gårdagens snöstorm nått sin yttersta gräns och låg nu i vila för att återhämta sina livskrafter.  

Varken från pärluggla som i vanliga fall brukar önska mig lycka till på färden eller viskandet från de praktfulla furorna som stod som vakter kring myren hördes någonting av. läs mer här...

---

Örnkojan - 04 feb 2011

Jag och Gustaf Wasa har något gemensamt

För att slippa höra klockan ringa 02.00 som den normalt brukar göra hade jag bestämt mig för att åka upp till örnkojan redan kvällen innan och sova över. Jag är sanslöst morgontrött och alternativet att spendera natten i kojan tilltalade mig mer än att kliva upp före tuppen.

På vägen dit hade jag stannat vid matförrådet och tagit med mig örngodis. Bitarna var i tyngsta laget och jag höll knappt att få dem in i bakluckan men med rejäla kraftansträngningar lyckades jag till slut. Det hade varit varmgrader ett antal dagar och aromen som spred sig inne i bilen var av den karaktären att sidorutan åkte ner i all hast. Där fick den också vara kvar tills jag kom fram till parkeringen. Pju…säger jag bara! Hur ska det då inte bli framåt mars?! läs mer här...

 

---

2011-01-20

Efter ett uppehåll på en månad kom jag med stora abstinensbesvär äntligen tillbaka till örnarna. Jag har längtat så och jag visste att det var bra drag på örnarna med de kontakter jag haft. Hade alltså höga förväntningar.

Morgonen startade katastrofalt! Mellan halv sex och åtta lastade inte mindre än 4 timmerbilar virke bara några hundra meter från kojan. Ibland svepte strålkastarna över matplatsen och inte mindre än 22 hornsignaler hördes. De två tidigaste örnarna blev ivägskrämda men vid åttatiden blev allt lugnt och sedan blev det en fantastisk dag. Inte mindre än 14 olika kungsörnar kunde jag räkna ihop till på bilderna. Och då har jag säkert missat att fotografera några i den röra som var ibland. Som mest vara det sex kungsörnar nere och åt samtidigt. De flyttade om hela tiden, slogs, lyfte och kom tillbaka(om det nu var samma). Omöjligt att hinna med...... men härligt att få vara med om. Hade turen att få några flyktbilder i solsken mitt på dagen, annars var de flesta örnarna ner i gryningen och skymningen då ljuset inte räckte till.

Pär Johansson

Photo © Pär Johansson / Naturton (klicka för större bild)		Photo © Pär Johansson / Naturton (klicka för större bild)

---

Örnkojan - 02 jan 2011

Marie Gillander

När jag hade skidat genom skogen en stund och kom fram till myren insåg genast att jag skulle få problem för där fanns nämligen inte en tillstymmelse av skidspår så långt ögat nådde. I ett par dagar hade det blåst och snöat om vart annat och de fina spåren var endast ett minne blott.

Månen syntes inte till och stjärnorna på himlavalvet glimrade svagt. Pannlampans ljuskägla i det närmaste drängtes av den oupplysta natten och det var mörkt, väldigt mörkt. läs mer här...

 

---

Örnkojan den 23 december 2010

Marie Gillander, 23-12-2010

Hur förklarar man att den snö jag skidade på var det kärvaste jag någonsin åkt på? Jösses vad trögt det gick. Inte vet jag hur man vallar för sådant före heller så jag fick sonika gå på skidorna hela vägen fram till kojan.

Men och andra sidan gjorde inte det så mycket för det var sanslöst måndis som lyste upp hela myren. Ganska lagom temperatur på minus 16 grader och frisk och härlig luft. Jag hade god tid på mig och jag stannade flera gånger och njöt av den vackra natten med sina små glittrande myrtallar fulla av frost. Tyvärr låg kamerorna för välpackade långt nere i ryggan för att jag skulle stanna och ta lite nattbilder. Dessutom var det alldeles för djup snö och jag ville inte riskera några missöden. Läs mer här...

 

---

Havsörnen Helga åter på utfodringsplatsen

Lördagen den 18 december satt jag vid fågelklubbens örnåtel. Jag hade haft en hel del kungsörnar och ett trettiotal korpar under dagen. Några minuter över kl.15 sitter plötsligt en adult havsörn i snön några meter från åteln. Den tittar sig omkring en stund och går sedan med bestämda steg fram till en av de större köttbitarna och börjar äta. När den står på köttet ser jag att den är ringmärkt. En grön ring på höger ben och en tvåfärgad ring på vänster ben, svart över vit. I tuben ser jag C08 på den svart/vita ringen och pulsen stiger avsevärt. Kan det vara C085, den som Bogdan och Sture Orrhult döpt till Helga?

Så byter örnen grepp om köttet och en tydlig 5:a kommer fram. Jag ropar ett spontant ”Välkommen åter”. Det är nämligen en gammal bekant som återvänt. C085 ringmärktes 1993, det talar färgkombinationen svart över vitt om. Hon, för det är en hona, ringmärktes i Svenska Lappland. Det berättar den gröna ringen. Numret C085 anger exakt vilken individ det är. Helga dök upp hos oss i Leksand första gången 1998 och har sedan dess varit hos oss de flesta vintersäsongerna utom de senaste, så vi trodde hon omkommit på något sätt. När hon lämnat vår åtel har det ofta varit så att hon flugit sydväst ut och efter 3-4 dagar landat på Sture Orrhults åtel i Dalsland. Jag skrev därför ett mail till Sture på kvällen och berättade den glädjande nyheten att Helga levde och bad honom hålla utkik efter henne. Och tro det eller inte, på kvällen den 22/12 kommer ett mail från Sture: ”Hasse, du hade rätt. Idag kl.09.00 kom Helga som ett bombplan in på utfodringen.” Vilken solskenshistoria. Och vilken prestation. Ta fram en karta och dra en linje från Leksand till Ed. Den sträckan har Helga avlagt under 19-21 december, dvs. 3 dagar. Det är ju inte heller ljust så lång tid om dagarna vid den här årstiden. Inte dåligt av en 17 ½ år gammal havsörnsgumma.

Hans Nydahl, Sollerön

Photo © Hans Nydahl

---

 

20-12-2010 Photo © Pär Johansson / Naturton (klicka för större bild)	20-12-2010 Photo © Pär Johansson / Naturton (klicka för större bild)

Efter nästan en månads uppehåll kom jag då äntligen ut till örnkojan igen. Uppehållet har berott på kamera- och datorkrångel, extremt stark kyla och störningar pga skogsavverkningar vid utfodringsplatsen. Trots en begynnande förkylning pulsade jag svettandes ut på skidor. En nordlig, -15 grader kall, vind gjorde att det inte gick att få varmt i kojan och örnar och korp uteblev hela förmiddagen. Tråkigt, och inte blev förkylningen bättre av det heller. Men så vid lunchtid hände något: både vädret och örnaktiviteten förbättrades rejält. Varmt i kojan blev det också då vinden ändrade riktning. Facit slutade på åtta olika kungsörnar. Det verkar som om örnläget vid utfodringsplatsen nu har stabiliserats sig. På bilderna ser du två av besökarna: En örn i sin fjärde vinter som går in för landning på rödräven, som de verkligen gillade, och den ringmärkta sjuåringen 258K som landade bara tre meter från kojan och gav mig möjligheten till ett porträtt. Förkylningen förvärrades dock men det var det värt!!

Pär Johansson

 

---

15-12-2010 Photo ©Torbjörn Franc

En klar och kall dag, och åter en härlig och spännande dag i "kojan". Det var, tråkigt nog, lite störning i naturen med avvekningsmaskiner i "garnnskapet"! Det var väldigt lugnt och saknaden av fåglar var lite frusterande, troligen beroende av maskinerna, men det var bara att hoppas att det skulle lossna. Klockan passerade tolvslaget och fortfarade ingen örn i sikte? Hur skall denna dag sluta? Men så, klockan slog ett, fick jag syn på en kungsörn som satt och spanade i en talltopp! Skulle det "lossna" nu? Jo, det kom plötsligt , från alla håll, och överraskande, ett flertal örnar ner till åteln. Det satt tre stycken på maten och åt, och en i talltoppen. Hurra, dagen är räddad och tiden gick oerhört fort och jag hade jämt "skägg" att hålla reda på dom. Tog väldigt många kort, c:a 300 blev det. Mycket att gå igenom vid hemkomsten. Summan av dagen blev fem kungsörnar av varierande åldrar, dessutom min första gråspett på denna plats.

Torbjörn Franc

 

---

Min första egna örninventering! - Marie Gillander

Vad håller jag på med undrade jag när klockan ringde kl 02:00. Tre sekunder senare flög jag upp ur sängen pigg som lärka och lika förväntansfull som barnen på julafton. Kl 03:04 satt jag i bilen och inledde de 7 milen mot vildmarken. Jag parkerade och klev ut i den svarta natten. Inte ett ljud jag hörde och det tog ett bra tag innan mina ögon vande sig vid mörkret. En plötsligt dov knall från tjärnens is bröt tystnaden för ett ögonblick sedan blev allt åter tyst och stilla. De snö tyngda granarna sov sin djupa vintersömn. Läs mer...

03-12-2010 Photo © Marie Gillander

---

07-11-2010 Photo © Torbjörn Franc

---

 

04-11-2010 Photo © Pär Johansson / Naturton

Nu verkar det som att havsörnarna börjar bli vanligare än kungsörnarna på vår utfodringsplats. Vid de senaste sittningarna har det varit tre olika havsörnar och ätit. En storvuxen vuxen (adult) hona och en ringmärkt årsunge kläckt i Torne lappmark är de flitigaste besökarna och det är de som syns på bilden. Dessutom en tredje nästan vuxen havsörn som får hålla undan för den stora honan som tydligt markerar att det är hon som bestämmer på platsen. Det gör hon med ett ljudligt "kackel" och genom att bokstavligen jaga bort henne i regelrätta luftstrider.

Pär Johansson

---

 

Söndagen den 31-10-2010, två dagar efter Bogdans fina begravning, var det premiär i örnkojan för denna säsong. Tyvärr gick inga örnar ner och åt men det landade något ännu trevligare. En fjällvråk dyker upp för första gången någonsin vid vår matplats och den sitter och äter i nästan en timme. Med proppfull kräva tvättar den noga sina fjädrar  i myrgräset för att sedan lyfta till vår sittpinne och göra ren näbben. Underbart fotoljus gör att jag kan ta några bilder. Bogdan får ta del av detta i cyberrymden. Utan honom hade jag inte suttit här och fått vara med om allt det fantastiska!!

Pär Johansson

Photo © Pär Johansson / Naturton

 

---

Ringmärkta kungsörnar

Ringmärkta havsörnar

Svenska Blå 258K - Ångermanland 2004 Svart/Röd 225N - Västerbotten 2006 Orange/blå 577P - Härjedalen 2007  Orange 287H  - Lappland 2003 Svart 269L - Hälsingland 2005 Röd 267H - Dalarna 2003 Vit/Svart 230C - Åsele Lappland 1998 Blå 503K - Dalarna 2004 Vit/Röd 260S - Dalarna 2008 Vit/Röd  231S - Jämtland 2008 Vit/Röd  234N - Ångermanland 2006 Orange/Blå 236P - Ångermanland 2007 Finska Vit/Röd 001S  - Vaasa 2008 Röd 065H - Kittilä Lapland  2003 Svart 061L - Inari Lapland 2005 Vit/Orange 025F - 2001 Vit/Svart  069C - Lappi 1998 Norska

Blå/vit C038 - Kalix 2010 Blå/vit C155 - Umeå 2010 Svart/vit C085 (Helga) – Lappland 1993