Hur trummar hackspettarna ?

Det kan vara lite svårt att lära känna de olika trumningarna som hackspettar har som revirmarkering.

Lite tips till Dig som vill höra skillnaderna på de olika arterna: ©text Staffan Müller alla ljud ©Kalle Bergström

 


 

Större hackspett

 

Den fn. vanligaste hackspetten i Dalarna. Den finns i alla typer av terräng och känns bäst igen på den knallröda undergumpen.

Trumningen är den kortaste av alla hackspettarters. Inte mer än en halv sekund varar trumningen som varierar i ljudstyrka beroende på vad hackspetten trummar på.

 

 

 

  ©Kalle Bergström

 

Mindre hackspett

 

Helst är den en lövskogsfågel och är beroende av död ved för sin existens. I klenare björkbestånd på våta marker kan man hitta fågeln. Även trädgårdsmiljöer och lövrika hyggen är dess tillhåll.

När man hör den mindre trumma, förstår man lätt att det är en ”vekare” fågel. Den mindre hackspetten har en ”smattrande” högfrekvent trumning som är relativt lång, ca 2 sek. Vissa säger att den låter som en teleprinter. Trumningen upprepas ihärdigt när den väl sätter igång.

 

©Kalle Bergström

 

Spillkråka

 

Förekommer mest i den mer högstammiga skogen. Såväl tall som lövskog trivs den i.

Fågeln är den som har den längsta trumvirveln (ca 3 sek) och hörs också från längre håll än de övriga arterna. Spillkråkan är ”bullrig” och har lägre frekvens än den tretåiga som den kan förväxlas med. Trumningen avslutas lite sackande. Fågeln ”orkar liksom inte med” att fullfölja virveln till skillnad från den tretåiga hackspetten.

 

 

  ©Kalle Bergström

 

Tretåig hackspett

 

Gransumpskogens fågel. Ibland kan man se ringar som halsband som ringlar sig runt en murknande trädstam. Då är det den tretåiga som varit framme!

En ganska ljudlig trumvirvel som är nästa lika lång som spillkråkans. Dock är det min uppfattning att denna artens trumning startar i ett tempo som den fullföljer genom hela virveln. Således en kraftfull trumning, inte så ”bullrig” som spillkråkans som avslutas distinkt utan någon tempoförlust!

 

 

  ©Kalle Bergström

 

Gröngöling

 

Fågeln är den mest ovanliga hackspetten av de 7 i Siljansbygden. En parkernas och den betade hagmarkens fågel! Sannolikt har den försvunnit i takt med att fäbodbruket och skogsbetet samt den ”gamla betade björkhagsbiotopen” har ersatts av rationellare betesmarker.

Under mina 50 år som skådare, har jag bara hört gröngölingen trumma en gång! Det var i Jonsered utanför Göteborg. Därför har jag inga tips att ge avseende gröngölingens trumning. Jag minns att den var relativ lång, ca 2 sek och lågmäld men ihärdig!

 

 

  ©Kent Ove Hvass

 

Gråspett

 

Hittas i stort sett på alla stora hyggen som är kuperade och innehåller högstubbar samt fristående grova aspar eller sälgar. Fågeln har gynnats av det moderna skogsbruket och kommer sannolikt inte minska i antal förrän effekten av den återupptagna stubbrytningen och insamlingen av ris och grenar, gör sig gällande.

Den avslöjar sig bäst genom sitt högljudda och gnälliga ki-ki-ande.

Trumningen är någorlunda snarlik den mindre hackspettens, men är inte så intensiv och högfrekvent. Gråspettens trumning ”dör ut” mycket mer markant än den mindres.

Av mina 1000-tals ”obsar” av gråspett har jag bara lyckats höra den trumma en handfull gånger!

©Kalle Bergström

 

Göktyta

 

Också en hagmarksfågel som gillar om det är mycket död ved kvarlämnat på hygget.

Det är osannolikt att fågeln har någon trumning som är minnesvärd, men den har ju ett oförglömligt läte som gett den dess namn. Ty-ty-ty, hörs det ”jämras” i göktytans marker i maj när den anländer. Således ingen art som finns här på våren och kan inte skapa förvirring under en aprilexkursion!

 

 

  ©Kalle Bergström